Lite kort om mig. Jag heter Anna Pesic Sandor, 26 år gammal och gift sedan ca 4 år tillbaka med Andrija Sandor (www.musculus.blogg.se) Jag började styrketräna när jag var ca 15år och spelade basket, men mitt riktiga intresse för träning började nog när jag träffade min man.
Jag åkte till Serbien varje sommar och spenderade hela mitt sommarlov där. Sommaren när jag var ca 19 så bestämde jag mig för att jag ville hitta ett gym där jag kunde träna. I Serbien var det inte så lätt, speciellt inte då, jag gick till ca 3st gym först och alla hade ”Zenski termin” översatt på svenska endast vissa dagar och tider då tjejer var tillåtna att träna. Till sist hittade jag ett gym, litet och utan air-conditioning, maskinerna var gamla och motionscyklarna hade TV-shop written all over them. När jag kom dit var jag ännu en gång förberedd på att informerad om att komma tillbaka på torsdag kväll mellan kl:18.00–20.00 eller något liknande.Istället blev jag välkomnad, fick ett eget omklädningsrum och en PT som ingick i 100 kr/mån för att träna där, yep you heard me 100 spänn!
PT:n hade jag en historia med sedan innan, men det är en annan historia, låt oss säga att han inte var särskilt glad när jag promenerade in på gymmet där han jobbade. Hans första taktik var att pika mig för att jag gått upp i vikt och försökte vara allmänt nonchalant. När jag bad honom hjälpa mig med träningen så ville han nog helst säga nej, men istället så gav han mig ett hardcore träningsprogram med övningar jag aldrig gjort förut. Han insåg inte hur gärna jag ville lära mig och hur glad jag blev att jag äntligen hittat någon som verkade veta vad han pratade om. Jag kämpade som fan den sommaren. Det blev en sommar som präglades av djupa knäböj, benpress ,tunga marklyft ,bänkpress.. med andra ord basövningar som jag alltid trott att bara killar körde. Jag cyklade, sprang, hoppade hopprep och kick-boxades, jag till och med sprang upp och ner för ett jävla berg, där det fanns ormar!
När den sommaren var slut så hade jag former som jag aldrig hade en aning om existerade på min kropp. Jag var inte redo för Fitness Olympia, men nästan faktiskt. Jag lärde mig om disciplin och vilja. Tro inte att jag hade det lätt den sommaren. Det fanns så många tillfällen då han pushade mig till max och när jag trodde att jag skulle dö, ja då tvingade han mig till att pusha lite till. När hela kroppen skriker ”jag orkar inte meeeer” och man tror att man ska ge upp, då är det jävligt bra att ha viljan.Til slut känns det som om man ska spy blod, men fan vad nöjd man är när man får resultat, så jävla nöjd. Jag ville hjälpa andra till den känslan så när jag kom hem till sverige så jobbade jag arslet av mig som servitris på min familjs restaurang för att samla ihop pengar till en kurs, jag bestämde mig för att bli Styrketräningsinstruktör och sen Personlig tränare. Jag tog min Intruktörs licens väldigt snabbt och jag har nog aldrig tyckt att det var så kul att plugga som då. Anatomi, fysiologi och näringslära, det som var sjukt tråkigt i skolan blev nu sjukt intressant. Jag klarade alla proven galant. Jag var så exited över att få åka till serbien och flasha min nya licens för min serbiska PT. När jag kom dit och talade om för honom vad jag gjort så blev han väldigt glad. Men så kom vårt första träningspass. Jag skulle köra ben och börja med knäböj. Min kurs hade lärt mig att man ska köra knäböj med 90 grader så jag körde några stycken, sen hörde jag ett vrål:
- Va fan håller du på med???
Jag kände mig så jävla dum eftersom jag inte fattade vad jag hade gjort fel.
- Kallar du det där knäböj? Har du glömt bort allt jag har lärd dig?
Jag vart helt chockad och kände mig helt ärligt lite sårad, sen försökte jag förklara för honom att jag lärt mig att göra knäböj på det sättet på min kurs. Hans svar var:
- OCH????? Bara för att de människorna du ska träna är nybörjare så behöver du inte träna som en hela ditt fucking liv.
Och så var vi tillbaka på noll igen …
Jag var the student och han var the teacher. Jag lärde mig väldigt snabbt att skilja på ”ett säkert sätt att träna” och att actually träna. Missförstå mig inte, säker träning är mycket bra träning, men vill man komma vidare med sin träning och se resultat, då gäller det att bli hardcore. Den vintern blev vi tillsammans och sommaren därefter gifte vi oss, alltså jag och ”han” min PT. Andrija heter han och skriver som sagt en blogg som heter www.musculus.blogg.se.Andrija är mycket hardcore och ruthless medan jag kan vara lite mjukare men ändå hardcore, vi är en bra blandning.
Jag har ännu inte blivit PT, men jag inser att det inte kommer att göra så mycket skillnad om/när jag blir det. Det blir ytterligare en licens på papper. Min erfarenhet har varit och är fortfarande den bästa PT:kursen. Jag vill dela med mig av den, men även gå tillbaka till basics med allt som har med träning och kost att göra. Jag är INTE kostexpert eller dietist och som sagt inte PT, men jag kommer att granska alla dieter och ”träninsknep” tillsammans med er och så får vi tillsammans avgöra vad som är sant och vad som är bullshit.
Jag kommer även att dela med mig av alla mina gamla träningstips, nya och tar gärna emot era med glädje.
Jag hoppas verkligen på mycket feedback ifrån er och tror att det här kan bli en riktigt bra blogg med er hjälp.
And ………………..Shape the fuck up för nu kör vi!!!!!!!!!!!!!
Anna Pesic Sandor
Så här såg vi ut den första sommaren då vi tränade ihop :)
Och så här 3 år senare på vår bröloppsdag:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar