Hej!
Till alla er ..om det finns någon kvar ... som läser min blogg. Jag förstår er om ni inte gör det! Jag förtjänar inte att någon läser min blogg, dels för att jag har varit riktigt dålig på att skriva, men framför allt för att jag har misslyckats. Sådär! nu är jag klar med att tycka synd om mig själv! Nu ska jag ta mitt egna advise och shape the fuck up!!!!!
Man får tycka lite synd om sig själv så länge man sätter en gräns. Jag har på ca 1 månad lyckats med att gå upp mer än 10kg, mestadels av den vikten har jag faktiskt lyckats att gå upp på de senaste 1 1/2 till 2 veckorna. När jag gick ner till 52kg så trodde jag att jag var klar för alltid, jag trodde verkligen att från och med nu så skulle jag vara smal, ack så fel jag hade.
Att gå ner i vikt handlar inte om att dieta och vara konstant hungrig, missförstå mig inte, at some point så måste man vara hungrig eftersom det man basically är ute efter att att göra en "gastric bypass" på sig själv. Utmaningen är inte att gå ner i vikt, utmaningen kommer sen.
Jag var inte redo mentalt för "efter parten", jag hade inte gjort upp en "efter plan". När jag kom ner till 52 kg så ville jag bara slappna av liiiite. Det här liite gick bra så länge jag var på semester. Varmt klimat och aktiviteter som simmning och gym gjorde att jag endast gick upp några obefintliga kilon, men inget direkt synligt. Sen kom jag hem och "undantagen" började.
började "unna mig själv" saker och intalade mig själv att jag minsann kunde göra det lite då och då .. jag är ju smal nu. HE! I THINK NOT! Förra veckan blev jag sjuk, bihålor och skit, men eftersom jag hade en vecka med resande och utbildning inplanerad så bestämde jag mig för att hålla ut och kämpa mig igenom veckan. Den här veckan kom min patetiska personlighet fram, den som jag kämpat mot i ett år och trodde att jag hade gjort mig av med för länge sen. Hon intalade sig själv att hon minsann förtjänade att cut herself some slack eftersom att hon var sjuk, hon köpte en massa saker som hon inte skulle på ICA och tryckte i sig dem i liggande position på hotellrummet, HON tänkte inte för en sekund på att hon nr 1: Inte tränade och Nr 2: har en fucking jävla metabolism och en kropp som har varit van vid svält.
Hon tittade sig själv i spegeln när hon kom hem, ställde sig på vågen och blev helt förkrossad!
DET ÄR INTE SYND OM HENNE!!!!
Nu väger jag 65 kg och jag måste börja om på nytt. Jag tänker inte på hur jag ska gå ner i vikt, det vet jag redan. Jag planerar istälet redan nu hur jag ska behålla den. jag är 27 år och har inte råd att hålla på att misshandla min kropp såhär längre.
Till ER mina vänner. Jag känner inte att jag kan skriva en edukativ blogg just nu, nu måste den handla ganska mycket om mitt liv och min vardag. MEN det här betyder inte att jag inte vill hjälpa er, eller höra om er vardag och era problem.
Om ni känner samma som jag eller har en tvärt emot situation och inte kan gå upp i vikt, hör av er!
Det är faktiskt lättare om man delar med sig.. det tycker jag i alla fall!
Min mat idag :
Jag siktar på att få i mig 4 mindre mål. Mina mål består av mestadels protein och kolhydrater såsom sallad, inte spannmål och liknande.
Min träning kommer jag att dela med mig mer av..
Såhär såg jag ut i somras:
Jag till vänster:
SÅHÄR SER JAG UT NU:
